Näktergal Songtext
von Vilsevind

I aftonstund en näktergal
Sin sång så ljuvligt upplåter
Hon sjunger tungsint ur sitt kval
Mens hon sitt öde begråter
Och riddarn hejdar sin fåle grå
"Din visa skall du mig kväda
Med gull jag vill din′ fjä'r beslå
Din hals med pärlor bekläda"

"Jag passar ej i gull uppå
Min hals den klär ej i pärlor
Min visa skall du ändå få
Här under himmelens stjärnor
En fager ungsven mitt hjärta stal
Min styvmors vrede uppryckte
Hon skapte mig till näktergal
Min bror till varulv förtryckte"


"Och hör du liten näktergal
Vad jag dig strax vill tillbjuda
Du sjunger enkom i min sal
Att mat och husrum åtnjuta"
"Ack nej, jag passar ej i din sal
Ett enda vill jag bestämma
Min frihet är mitt enda val
Ej regn och hunger mig skrämma"

Men riddarn greppar fågelns fot
Och för′na hem till sin boning
Fast hon så visst det sa emot
Han handlar utan förskoning
Hon sätts för regel uti hans hall
Uppå sin frihet berövad
Så aldrig mer hon sjunga skall
Av agg och avsky bedövad

På sjunde dan vår näktergal
Den riddarns vrede upprycker
"Jag vill ha sång här i min sal"
En kniv mot halsen han trycker
Hon skapte sig till en lindorm stor
Sitt gift i riddarn utgjuter
Men riddarns kniv i bröstet for
Dem båda döden omsluter


I aftonstund en näktergal
Från lindens kvist fick erfara
En ungmös död i riddarns sal
Sökte sin frihet försvara
I nattens tystnad den fågeln nu
Sin sång så sorgligt upplåter
Om hon som sattes uti bur
Den flickans öde begråter